Jag gillar verkligen gymet och när jag blir helt ensam kan det hända att jag tar en bild. Måste gå en kurs i selfisar. Det här duger inte. Och ett leende Hellan, du älskar ju gymet:)

Å det här är mitt livs löööööve efter en frostig cykeltur i söndags. Ser ni glittret i ögonen. Cykelglittret:)

Ja och nu är det December. Helt plötsligt liksom. Inte alls längesedan vi satt på altanen och svettades. Jag, hör och häpna, gillar vintern allt mindre. Eller är det den där första, frysande, kulna känslan jag får när den gör sitt intåg bara? Blir det bättre när det bli -10 och snö? Ja, troligen. Tänker mej att det kanske har att göra med att det här med alpinskidor inte är aktuellt denna vinter heller med anledning av mina bräckliga knän. Kanske är det därför jag inte längtar efter vintern lika mycket som förut. Men jag vet ju att den har en hel del magiska stunder. Ja det vet jag. Turer på fjället i sol och med ryggan full med godsaker. Alltså dom stunderna. Jo, jag längtar efter vintern ändå, det gör jag. Välkommen minus 10 och brutalt mycket snö:)

Jag har ju otroligt svårt att vara nöjd med mej själv. I veckan fick jag  i alla fall en anlednig till att vara nöjd. Små saker som kan betyda en hel del för självförtroendet. Eftersom jag funderar mycket på varför jag tränar och mina mål och har kommit fram till att jag tränar för min egen skull, för att må bra, för att ge mej de bästa förutsättningarna att bli en aktiv äldre person och för att må bra så har jag insett vad det är viktigt med en funktionell kropp som funkar i vardagen. Jodå, detta har jag insett för länge sedan men inte brytt mej så mycket om. Jag har tränat av andra anledningar. Nåväl...i veckan så blev det min arbetsuppgift att flytta de befintliga flytspackelsäckarna som väger 25 kg/st till en ny plats för att den nya pallen med 48 säckar skulle kunna få plats. Japp, ut i containern och ta tag skitgörat;) Men, det är inget skitgöra, det är funktionell träning i vardagen för att få vardagen att fungera. 18 säckar á 25 kg från plats A till plats B. Fasen va jag är nöjd med att jag fixar det. Det är sådant mina dagar består av. Stå, gå, bära, flytta lyfta burkar och säckar. Pallvis med kakel och klinkers och jag kan! Jag är stark och har en funktionell kropp. Den är inte trådsmal eller speciellt snygg men det är funktionell. Den måste förstås underhållas på olika sätt som gym och promenader och det är sånt jag gillar:)

Bilden tagen en av de alla 29,5 gråa dagarna i November på en sån där härlig funktionell promenad.

Det här dagens stavgångsbild. Krispigt, frostigt, skönt och funktionellt.

Tack kroppen och bra jobbat Hellan.

Efter ett samtal med mamma i torsdag innan simmet lovade jag henne en bild på mej i badmössa och TATAM! Här har vi den. Inte snygg på nåt vis men redo att ta mej an vattnet. Hon lät mycket förvånad när jag berättade att jag hade badmössa och simglasögen när jag simmade....Mamma, det är inget tantsim det här inte. Gillar flärparna som hänger. Ska göra något åt dom, lovar.

Fick en presentpåse av Simfenan och hennes man igår. Som ett tack för lånet av stugan-present. Otroligt mycket bra och ha grejer i den. Kommer att ta min simning till oanade nivår så watch out simvänner. På torsdag kommer jag i ny mössa och nya brillor;)

Hade en mycket trevlig kväll igår med dessa vänner. Saknade Marre med familj, som fick förhinder. Vi lyckades ändå göra slut på desserten. Bra jobbat:)

I fredags va jag ute på hundpromenad med en kompis och hennes hund. Som vanligt i mina gummistövlar, de enda skor jag behöver just nu. (Men jag har ändå just köpt ett par så snygga kängor så det är helt galet)

Gick och snackade och det va ganska stenigt och vips så ligger jag där, raklång. Känslan av en trädfällning där stammen kapas vid market och bara faller hårt va det enda jag tänkte på. Dråpligt, klantigt och osmidigt. Hann inte parera alls. Blandade skratt och kvidning då jag hade dragit i knäskålen på vänsterknät i en en sten. Ni vet den där känslan när det gör så ont att man bara vill kräkas. Alfons, Eddies hundkompis, trodde att jag ville leka där jag låg på marken och hoppade och inbjöd. Tog mej upp och runt en promenad. På kvällen kom smärtan. Trodde med all säkerhet att knäskålen va spräckt. Jag tror oftast det värsta. Svälld, öm och med värk i hela benet fick jag diagnosen trauma av Magnus, betyder typ "bit ihop och sluta vara gnällig" ;). Släpade mej i säng med 2 Voltaren i kroppen och sov rätt gott. Vaknade och kände mej mycket bättre. Härligt, ingen spricka:) Bakslag idag dock. Skulle ut med stavarna men det gick inte. Kunde gå långsamt och inte vrida allför mycket. Tycker lite synd om mej själv, tar en voltaren och hoppas på snabb läkning. Har även slagit i mina handleder och tummar som är lite blå. Får tänka över det här med skogspromenader i gummistövlar en gång till;)

Ha en bra söndag:)

Han är ju bara så vacker. Red Tails Edition, Eddie med glitter i ögat;)

Nu skulle jag kunna gå lös i hela huset. Göra om, bygga om, tapetsera om och måla om. Jag börjar i alla fall bli nöjd med vårt kök. Börjar hitta känslan:)

Det går, jag lovar. Att bli lite småkär för att inte säga förälskad i en tapet eller två. Här har vi ett par exempel. Passar inte alls in i mitt hem men så fina. Löööööve:)

Om jag hade lite mer tid skulle jag måla möbler. Typ såhär. Med kalkfärg från Martha Stewart. Matt, helhärlig yta. En färg att bli kär i också. Mangan du har tuff konkurens;)

Trevlig torsdag på er:)

Missbrukets vecka på flera sätt. Jag har missbrukat tiden, stressen, sockret, träningen, sömnen, prioriteringar och att lyssna på mej själv. 

Socker och träning tar jag tag i idag. Stressen och sömnen räddade jag upp i slutet av förra veckan för att sen missbruka den lite i helgen igen. I alla fall sömnen och lite stressen. Tiden ska väl ordna sej under vecka hoppas jag. Lyssna på mej själv och prioritera rätt....hmmmmm......behöver nog en kurs i det.

Har varit i Sundsvall i helgen för att umgås med Fanny och kolla innebandy. Sundsvallsderby på lördagen. Ankars-Klockarberget. en riktig rysare. Prestige, hjältar eller inte, bäst i stan i serien, måste ta poäng i varje match för att få kvala till 1:an, ja många anledningar till att vinna. Ankars (Fannys lag) låg aldrig under någon gång och spelade hur bra som helst. Fanny pytsade 2 första och när 1,5 minut återstod ledde Ankars med 7-5. Segern bärgad trodde vi och Ankars. Då protesterar en av deras tränare mot ett domslut och får 2 min. Sitts av av en spelare och således boxplay. Klockarberget gör 7-6 och med 4!!! sekunder kvar gör den unga målvakten ett utkast som resulterar 7-7 19.59! Där förbyts total glädje till total sorg, besvikelse och ilska. 1 sekund mellan dessa två ytterligheter. Inte nog med det, det är 3:e året i rad det händer. Dock med 3 sekunder kvar de tidigare åren. Ödets ironi eller som en kompis till Fanny sa: Det måste vara riggat! Ja man kan undra. Med orden "Livet skrattar mej rakt i ansiktet" fångade vi en fullständigt knäckt spelare och försökte komma med kloka vuxna ord. Gick inget vidare. Men livet går vidare. Nya motgångar och medgångar kommer och de ska alla tacklas på sitt sätt. Livet är en kamp ibland i stort och i smått. Med olika mått mätt. Det vi ska komma ihåg är att det är det som gör oss till vad vi är och det gör oss starka även om det är svårt att förstå när "livet skrattar mej rakt i ansiktet" och ödet vill oss illa på något sätt. Att vara idrottsförälder och stötta med rätt ord är inte helt lätt alla gånger men ger mej nya erfarenheter, varje match. Attt vara aktiv med en vinnarskalle av stål är inte heller alltid så lätt men en förbannat bra egenskap om man vill framåt. 

Kollade elitinnebandy igår, Granlo-Höllviken. Kaffe och hembakt. Funderade mest på hur deras knän och fötter mår efter alla snabba vändningar och hårt spel. 

Några snygga mål fick vi se och seger till Granlo i sudden:)

Mår så bra just nu. Det känns strukturerat, motiverat, engagerat, kreativt och kontrollerat. Skön känsla. Började lördagen med att damma av stavarna. Och jag fick jobba hårt. Dom va otroligt dammiga. Typ 2 år dammiga tror jag. Kändes superbra och en riktigt skön avlastning för knäna. I like:) Körde några backintervaller och provade jogga lite lite. Blir lite ivrig med hejdade mej i tid. Bra Hellan. Suddig bild och det beror på att jag är så snabb och vill iväg;D

Mat på kvällen med mamsen och papsen. Pratade hela natten känns det som idag. Trött men tog stavarna och gav mej ut. Backintervaller och lite småspring. Eftermiddagen har jag spenderat i bokföringspappren *suck* men nu är jag klar. Sprayade en stol i förbifarten. Bild kommer. Laddad som fasen inför vår Inspirationskväll på jobbet på Onsdag.

Tjillevippen:)