Årets vurpa.....
I fredags va jag ute på hundpromenad med en kompis och hennes hund. Som vanligt i mina gummistövlar, de enda skor jag behöver just nu. (Men jag har ändå just köpt ett par så snygga kängor så det är helt galet)
Gick och snackade och det va ganska stenigt och vips så ligger jag där, raklång. Känslan av en trädfällning där stammen kapas vid market och bara faller hårt va det enda jag tänkte på. Dråpligt, klantigt och osmidigt. Hann inte parera alls. Blandade skratt och kvidning då jag hade dragit i knäskålen på vänsterknät i en en sten. Ni vet den där känslan när det gör så ont att man bara vill kräkas. Alfons, Eddies hundkompis, trodde att jag ville leka där jag låg på marken och hoppade och inbjöd. Tog mej upp och runt en promenad. På kvällen kom smärtan. Trodde med all säkerhet att knäskålen va spräckt. Jag tror oftast det värsta. Svälld, öm och med värk i hela benet fick jag diagnosen trauma av Magnus, betyder typ "bit ihop och sluta vara gnällig" ;). Släpade mej i säng med 2 Voltaren i kroppen och sov rätt gott. Vaknade och kände mej mycket bättre. Härligt, ingen spricka:) Bakslag idag dock. Skulle ut med stavarna men det gick inte. Kunde gå långsamt och inte vrida allför mycket. Tycker lite synd om mej själv, tar en voltaren och hoppas på snabb läkning. Har även slagit i mina handleder och tummar som är lite blå. Får tänka över det här med skogspromenader i gummistövlar en gång till;)
Ha en bra söndag:)