Just nu händer det en hel del i mitt liv. En del saker kan jag tyvärr inte berätta om än men förhoppningsvis snart:) 

Förändringarnas vindar blåser........

I går körde jag och min vän Anna igång vårt höstprojekt. Vi träffades på lokala gymet och tränade, bastade och snackade om allt som vi inte hunnit snacka om senaste veckorna. Nu är planen träning minst 4 dagar i veckan. Inget tvång utan för att det är roligt. 

Träning och motion ska bygga på glädje. Känns det inte skoj så skit i det. Gör något annat, en annan träningsform, ett annat upplägg, med någon annan, på ett annat ställe. Ja förändra men hitta glädjen i din träning. 

Jag funderar ofta på altl det vi fylls med på sociala medier om mat, dieter, träning, livsstilar, vad som är bra och dåligt . Att "livet är så glatt hela tiden bara du vill ha det så", "allt blir bra bara du bestämmer dej", "alla kan om man vill", "det är upp till dej".

Det är klart att det kan peppa vissa att dra igång med träning och ett hälsosammare liv, att prioritera "rätt" men många känner nog sej mycket stressade över att dom inte får det att fungera. Det finns ju minst 2 sidor av allt. 

Hur många får inte en massa tugnt, dåligt samvete, och "jag duger inte" att bära på? Alla kan inte! Våra liv och livspussel ser olika ut. Du kanske ska lämna 3 barn på olika ställen på morgonen och börja jobba 7.30. Du kan inte träna på morgonen hur mycket du än bestämmer dej, det går inte! Du är kanske ensamstående och skall köra dina barn till olika delar av stan för att dom skall få utöva sina fritidsintressen och medan dom tränar så passar du på att handla. Du skulle vilja röra på dej men måste prioritera för att livet ska funka. 

Men ja, någon liten lucka finns väl ändå, alla har 20 minuter över någon gång under dagen för lite moton. Sant, men....finns orken och glädjen då eller blir det bara ett måste för att jag borde?  Finns inte motionen och hälsosam kost (och vilken riktning ska man välja där) som en självklar del av ens liv så är det heller inte lätt att prioritera in den och göra det med en positiv känsla och inte för att "alla andra" verkar göra det för det är uppfattningen man får på sociala medier. 

För visst känner jag av det ibland också, den här stressen över vad man ska/bör äta. Nu har jag iofs bestämt mej, äntligen, och för mej fungerar lagom av allt bäst. Inga konstigheter bara mat, gärna ekologisk, och inte allför krånglig tillagning. 

Cykeln fick sej en liten luftning förra veckan. Nacken tyckte det va okej och jag också:) Det är jag mycket, mycket glad över:)

Nu drar jag till Fysis och får några nålstick.

Tjillevippen

Idag ska jag till Fysioterapeuten. Alltså,  visst är det samma sak som Sjukgymnast? Jag har problem med nacke, axlar och ländrygg. Klassiska åkommor men förbannat irriterande. Stressrealaterat? Ja, troligen. För svag i bålen? Ja troligen. Nu nöter jag på med kobran och stretch av nacken och diverse lårmuskler på alla möjliga sidor. Jag går 5-10 km om dagen. Så hjälper jag mej själv. Det kan bli en sväng med ackupunktur idag hos Fysis (hörde att Stensson sjukgymnast kallades så) Ja, så mår kroppen. Finns övrigt att önska och jag jobbar på det. 

Själen då? Hur mår den. Ja, just nu ganska bra. Den längtar efter ledighet, typ semster och det har den gemensamt med kroppen. Själen får numera ett tillskott av Theanin som ökar dopamin-nivån i hjärnan. En lite extraskjuts sådär. Jag äter också Magnesium för att det ska vara bra sägs det. Hursom...själen mår ganska bra. Men den tål inte mycket extra stresspåslag. Försöker hitta ny kraft och energi i skogen och det är tamejfasen det allra bästa sättet att fylla på. 

Måste nämna att min egen hjälte M, har genomfört ett fjällmaraton. Jo visst serru. Han är grym. Södra Årefjällen för nån vecka sedan. Han kom hem med lite skavanker på tårna och lite stela ben men med en härlig känsla i kroppen och knoppen. 

Tjillevippen

Det är som om min kropp känner mej;) 

Den ger mej signal på signal att den t ex behöver vila, träning, semester och miljöombyte. När jag inte lyssnar eller inte har möjlighet att lyssna så blir jag sjuk eller som i fallet just nu, den ger mej ett ryggskott. Alltså, den här kroppen är en mycket finurlig kropp och jag önskar att jag tog signalerna på allvar. Men ibland måste man ignorera, bita ihop och jobba vidare. Så är det nog för alla. Viktiga möten kan inte bokas om , deadlines, den enda på arbetsplatsen som kan just vissa arbetsuppgifter, måste göra det här för att slippa jobba i helgen, ja anledningarna är många tll att vi struntar i att lyssna på kroppen. Vsst känns det igen?!?

Och ja, jag vet att jag valt det själv men jag behöver ändå berätta som det är, vår verklighet. 

Hemma i 2 dagar och det kanske blir 3. -Hälsan först, som min kloke man sa imorse när jag krängde mej ur sängen med orden "det går, jag jobbar"

Han har blivit mer eftertänksam och reflekterande sedan han fick sin utmattningssyndroms-diagnos. Det är bra:)

Vi jobbar med att se över vår verksamhet och sätta mål och ramar för framtiden. Hur går vi vidare då vi nu är 3 medarbetare i butiken mot tidigare 4. En av våra anställda slutade i mars för att gå vidare i sin egen verksamhet. Vi fick 9 roliga år tillsammans på butiksgolvet. Tack för dom Carola :)

Framtiden kommer och vi får se vad som händer med den.

Nu är det dags för lite husmorsuppmjukningsstretchböjalitehärochdär-gymnastik.

Tjillevippen

För 3 veckor sedan hände något oroande och skrämmande. Victor fick ett krampanfall likt ett epileptiskt anfall. Han hade golfat och stod på parkeringen med ett gäng jobbarkompisar. Plöstsligt faller han ihop och krampar i precis hela kroppen. Det pågår i ca 4 minuter och hans kollegor ringer ambulans. Victor får tillbringa natten på medecinakuten på St Görans sjukhus. Fanny och jag åker ner direkt på morgonen då vi tagit beslutet i samråd med Marion att det skulle bli för sent innan vi kom ner på kvällen före och Victor behövde sova. Han fick tillbringa hela dagen på sjukhuset och fick en genomgång med röntgen och skiktröntgen. Ett antal prover och vila. Först misstänkte dom en propp i ena lungan men det avfärdades på röntken nummer 2. Vi höll honom sällskap hela dagen och på eftermiddagen fick han åka hem. Läkaren förklarade att detta kan hända vissa och behöver inte betyda att det händer igen. Händer det igen startas en utredning om vad det beror på och vad han kan göra åt det. Någon som varit med om det här? Det sägs att ca 1 av 10 får någon gång i livet ett krampanfall. Det kan bero på saltbrist, stress, sömnbrist och en massa andra saker. Han får dock inte köra bil på ett halvår. Trist när dom precis skaffat sej en bil men ett halvår går fort.

Joggingtur med avslutande bad i sjö. Jag blir liksom lite påverkad av det. Lite hög av glädjen och privilegiet att jag kan, får, har möjlighet och gör det.

Det känns i mina knän idag men det är det värt. Får dricka gelatin ikväll så kärvar det mindre. Är du intresserad av va gelatin kan göra för din kropp så kolla in på https://www.annahallen.se. Det finns massor av bra läsning som kan vara till nytta för kropp och själ:)

Världens finaste ryggtavala:)

Såg den här bilden fladdra förbi i något socialt mediarum......Gillar vovven och budskapet.

Tjillevippen

Sista uppdateringen vid nyår och sen sa min kropp och hjärna att det va dags att plocka bort saker som tog mer energi än vad det gav. Bloggen va en av de sakerna. Nu är jag redo igen. Behovet av att skriva är tillbaka och därför skriver jag.

Det går ju inte att sammanfatta allt som hänt det senaste halvåret så jag tar lite av det. Sen kör jag kör från här och nu. Delar sanningar och funderingar, inte allt men det mesta.

Min älskade M har haft en tuff vår med "rätt in i kalet"-smäll. Diagnosen utmattningssyndrom. Självklart påverkar det oss alla i familjen och vi gör så gott vi kan för att hjälpa och stötta. Vi har ställt in våra arrangemang Hofors Swimrun och Hofors Adventure Race.  Vi fokuserar på att på företaget och lägger vår kraft där. Tufft är det men tillsammans ska vi fixa det:)

Jag har fyllt 48!!!!!!!!! år. Men va!! 48!!! Jag har lovat mej själv att inte haka upp mej på siffran men......48!!!!! Okej, kvinna, mitt i livet, 48 år ung och det är ju bara en siffra. Nog om det;)

Jag brottas fortfarande med allt skit som hör klimakteriet till. Har varit bättre i perioder men vallningarna, hjärklappningen, humörsvängningarna och ångestklumpen kommer och går. Hanterbart men det är ju fan att vi ska behöva gå igenom det:( Hormonplåstren sitter på och jag kommer aldrig våga ta av dom, tror jag......

Just nu, i den härliga sommaren, jobbar vi som mest. Vi är dock experter på att ta vara på den lediga tiden. Vi fyller den med bra saker som fyller oss med ny kraft och energi. Inte för mycket planerat bara för då tar det mer än det ger. Balans, den där svåra balansen. Vi övar på med det där som är lagom för oss.

Ditt liv är ditt eget, du äger din tanke och tid.

Snart är 2015 över. Det har varit ett händelsrikt år både stort och smått. Jag gillar inte att se bakåt och summera men känner att det varit ett bra år i det stora hela. Det jag är lite ledsen över är att jag tappat min träningsglöd och med det också gått upp några kilo som jag så gärna vill bli av med. För att må bra och inte vara en hälsorisk för mej själv och för att kunna använda mina kläder och att de sitter bekvämt och snyggt. Kanske mer en känsla än rent utseendemässigt........det är nog både och.

Då ser jag framåt och sätter upp mål som jag tror mej kunna klara av. Inte för stoar, inte för många och inte för tuffa. Återkommer om dom målen senare i januari.

Julen har varit alldeles underbar. Umgåtts med barnen bara vi i familjen.

 Umgåtts med mamma och pappa och vi fick till en sådär 3 timmar tillsammans med vår familj, brorsans familj, mamma och pappa.

 Victor åkte hem på juldagen för att börja jobba och vi andra roade oss med att gå på hockey på Gavlerinken på annandagen. Mat, vin och hockey. Inte Leksand av naturliga skäl men kul ändå;)

Många fina julklappar ficka jag. Nya knivar av barnen och den här.........

Nu har lugnet lagt sej och vi tar den här killen med oss och rymmer till skogs för att komma undan fyrverkerierna.

 Han blir fullständigt panikslagen och har svårt att komma ur paniken så allra bäst är det om vi kan undvika ens en liten pyttesmäll. Det behövs bara det för att det skall vara kört ett dygn framåt. Så tänk på det alla. Strunta helst helt i fyrverkerierna och om ni absolut måste (vem måste det?) så skjut på tolvslaget. Då kan vi vara beredda med hög musik, instängda i en källare för att fira vårt tolvslag.

Gott nytt år alla

Puss

Det är en härlig tid det här. Trots att snön och kylan inte är här så känner jag julstämningen. Victor lagar julmat, inte för att han måste utan för att han vill. Så lyxigt:) Och det är inte att det är jul som gör det så härligt utan mer att det är en helg som vi prioriterar att träffa varandra och göra något bra av det:)

T ex att klä granen. Dom är bara så bäst på det dom här två "barnen" En tradition är en tradition.

I lördags hade vi julfest med personalen. Vi höll till hemma hos oss och åt en supergod jul-landgång från Korså herrgård, hade musiktävling och skrattade. Som vanligt pratade vi om och med Bosse, Magnus kollega som inte finns med oss längre. Han har alltid en plats vid våra träffar. Det finns så många minnen och anekdoter runt honom så det tar aldrig slut. Härligt att han lever kvar hos oss.

Roger, en av våra helt eminenta målare, fick prova guldhatten en stund. Inte för att han vann utan för att tjatade;)

Tyvärr kunde inte vår andra eminenta målare, Erik, vara med för hans son va sjuk. Sånt är livet.

Jag hade fått håret fixat av Fanny till denna kväll och kände mej så fin. Ny klänning och nyfrissad, inte illa:)

Jag ser lite trött ut. Klockan är ju efter tolv så det är kanske inte så konstigt. Blir skönt med lite sovmorgon och ledighet.

I dag har jag köpt en julklapp hos UNICEF, gör det du också och hjälp någon att överleva julhelgen.

Julekram:)

Igår när jag och Magnus va på "bruket" och uträttade lite julbestyr så träffa de vi på en man som vi känner ganska bra...trodde jag. Efter lite vanligt snicksnackande utbryter han:

- Nä nu ska jag gå ut och sparka omkulll muggen för honom som sitter här utanför (han syftar då på den äldre slitna mannen som sitter utanför affären med en mugg som han tigger pengar i). Jag tror att han skämtar och står och förväntar sej att vi ska skrattaa(tänker förstås att det är verkligen inte roligt) och finner mej inte i att säga något men han fortsätter på den inslagna vägen.

-Ta in fler invandrare vettja , ja det blir ju bra det. Jag skulle aldrig ge en 50-öring till han där ute, har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Ta hit dom bara, ni ser ju bra det blir.........

Jag har nu förstått att han inte skämtar och biter mej i tungan för att inte ge mej in en diskusion med någon jag aldrig kan få på andra medmänskliga tankar. Nej, hans stora ego var redan övertygat och avsaknaden av empati orubbligt.  Varför detta hat och denna okunskap?  Du man i 70-årsåldern som jag har sett som en rolig prick med skön humor, du man förändrade min syn på dej helt. Du man, varför detta hat? Du man, vad har gjort ditt liv sämre för att den andre mannen tigger till mat utaför din affär? Du man, har ditt liv förändrats för att vi hjälper människor på flykt och ger dom tak över huvudet? Har det verkligen gjort din tillvaro så mycket sämre så du måste stå med dina kassar från Systembolaget och spy ut skit över en tiggare som försöker överleva? En man som du men med andra förutsättningar. En man som du som du skulle kunna tänka dej att sparka på för att han stör tydligen ditt liv. Du borde skämmas du man som jag trodde annat om.

Här kommer en helghälsning från mej, fylld med kärlek till er som läser det här.

I onsdags slog den till, förkylningen. Sängläge onsdag, upp på benen på torsdagen för att vara tomtemor på den årliga "Tomtekvällen" som anordnas i byn. Så här fina ? va vi:) Och roligt har vi på jobbet.

Mangan drog till  Åre på nattåget. Snöabstinensen blev för stor. Och kvar hemma blev jag.......*suck*

Nåja, jag fick servera ett glatt gäng hantverkare frukost på fredagmorgon. Det kom ett stort gäng och det är så trevligt. Gillar verkligen dessa fredagar:)

Just nu jobbar jag. Jodå idag bloggar jag på jobbet. Tyst! Säg inget till chefen. Jag känner mej febrig och orkeslös så de projekt jag tagit mej för idag va verkligen att ta i för mycket. Bihålorna håller på att sprängas och när jag sätter mej ner så blir det så mycket värre, när jag lyfter eller anstränger mej också. Så vad gör man.....jo står och bloggar i 5 minuter. Så hoppas jag förstås på fler kunder. Det är ju därför jag är här. För att hjälpa dej och dej och dej och alla andra. Har färgsatt ett kök idag. Nya tapeter från DURO Historiska, luckfärg, färg till en soffa och ett nytt färgförslag på tyg till soffan. Rolig lördag:)

Efter stängning bär det av mot Hoforshallen. Där spelas en innebandymatch idag. Fanny spelar och jag hinner se 3:e perioden. Det är nog vad jag orkar idag. Sen blir det soffan och vila.

Trevlig 3:e advent