När dagen är så där alldeles...........underbar........
Bestämde i torsdags att vi skulle åka till stugan på fredagen efter jobbet. Tydligen hade jag tänkt ungefär så när jag lade schemat i augusti. Både Carola och Karin schemalagda till 18 på fredag. Tanke: komma iväg tidigare, förlänga helgen. Både Carola och Karin schemalagda hela dagen på måndagen. Tanke: stanna till på måndag, förlänga helgen. Nu blev det inte riktigt så av olika anledningar men vi drog iväg på fredagen efter jobbet. Laddade med regnkläder, gummistövlar och mycket ved till bastun landade vi vid 23-tiden i Foskdalsvallen. Direkt när jag kliver ur bilen infinner sej lugnet i kroppen. Telefonen har ingen internetuppkoppling. Ja det kan vara lite stressande också när jag inte har koll på vad som händer i den andra världen, typ Twitter och FB;) Börjar bli bättre på det iaf, som ett led i mitt nya mer balanserade liv. Bäcken som forsar och känslan av att vara ensam i skogen. När vi vaknade på lördagen lyssnade vi efter det där smattrande på taket som vi väntat oss. Men nej! Solen sken från en i närmaste klarblå himmel. Upp ur sängen, packa rygga med ärtsoppa, Trangia, kaffe och hund mat. Iväg upp på fjället. Meeeen alltså, vilken dag. Nästan vindstilla och sol. Tack för den härliga utflykten. Det enda som inte va helt okej (så är det ju alltid. Ingenting är ju så fantastiskt bra som det tycks vara på Internet....men nästan) va mina j...a knän. Nedför är ingen lek. Tur jag har min omtänksamme man som fixade en vandringsstav åt mej. Smärta, ostadiga, bräckliga och allmänt osamarbetsvilliga. Det positiva i det hela va att på söndagen, när vi va ute och gick, så kändes dom mycket bättre. Muskelminnet säger Magnus, ja så är kanske. Bättre va det i alla fall. Regnet kom med besked på söndagen och vi tog en lååångfrukost innan vi gav oss ut. Kollade gamla fiskeplatser, tältplatser, skidbackar och gick på liten upptäcksfärd. På kvällen bar det av hemåt. Tack härliga helg, tack för allt vi får och kan göra.