Från då till nu...........
Tänker berätta min historia, om du orkar läsa.
Jag börjar ungefär där min mitt liv förändrades rejält, rent idrottsligt. Hade spelat fotboll i ca 1 år. Gick rätt bra och jag älskade det. Jag va 17 år och hade som mitt stora intresse hästar och hade egen häst. Grusträning, passning snett inåt bakåt och där drog jag av mitt korsband. Det visste jag inte då, det konstaterades efter ett år. Översträckning va första diagnosen. Hattade hit och dit i ett år. Tränade en träning, vilade en vecka. Och så höll det på. Till slut fick jag träffa en idrottslärare som konstaterade att båda främre korsbanden va av. Operation, kass rehab och aldrig mer fotboll. Gjorde ett försök med innebandy vid 21 år men det gick inte. Träffade min älskade man, tågluffade, blev med barn, myste, födde första barnet, Victor -93. Myste vidare, la på mej en 15 kg, fick andra barnet, Fanny -95, myste vidare, gick upp en 10 kg till. Gjorde några försök med Viktväktarna att gå ner (vägde då 94 kg) men lyckades inget vidare. Livet rullade på och jag gjorde inga ansträngningar att förändra det på,något vis. Tjock, trött och i allmänt dålig kondition.
Nånstans runt 2008 fick jag problem med mitt opererade knä, svällde, samlade vätska och fick tappa ur det ett par gånger. Diagnosen var Artros! Lätt i det vänstra knät och lite längre gånget förlopp i det opererade. Tog tag i vikten och lyckades jag gå ner en 8 kg med GI-metoden. Vi blev med hund och jag började promenera 5-10 km varje dag. Min fysik blev sakta men säkert bättre för var dag. Jag mådde mycket bättre. Började intressera mej för MTB-cykling. Magnus var helt såld på det och hade kört multisporttävlingar några år. Jag lånade sonens cykel och hängde på ut. Tyckte jag gjort en bragd som cyklade en mil i skogen och kände att jag hittat en aktivitet som passade mej. Jag kunde kombinera hundmotionen med min egen motion. Köpte en MTB och nötte på med den. Jag började gå på gym på allvar och förbättrade min livskvalité rejält. Ja så här rullade det på några år. Närmare bestämt till 2011. Jag en Årekompis och en Hoforskompis bestämde oss för att anmäla ett lag till HÅEC i Åre. En multisporttävling där man kan tävla solo, lag eller duo. Vi valde en sträcka var och fixade det. Årekompisen paddlade (duktig paddlare) Hoforskompisen sprang och jag cyklade. Ja, det gick inte i rasande fart men jag gjorde det. Fick gå lite då och då och va fruktansvärt nervös innan. Men som sagt, jag fixade det.
Ungefär där, efter det började jag och gymkompisen snacka ytterligare utmaningar (hon hade redan utmanat sej själv i diverse lopp som tex Göteborgsvarvet). Jag funderade på allvar på att ta hjälp med kost och träning för att underlätta för mitt knä, gå ner lite till i vikt och förbättra min fysik. Kanske kunna springa 5 km, kanske anmäla mej till ett till cykellopp, förbättra tiden till nästa års HÅEC. Sagt och gjort, trots gymkompisens varningar "hon kommer att tvinga dej simma klockan 6 på morgonen. Hon är hård, mycket hård" ställde jag frågan: Kan du hjälpa mej med träning och kost. Och vet ni , hon sa ja. Vi började vårt samarbete i december 2011. Jag satte upp rimliga mål och följde hennes träning och kostschema. Jag lyckades springa en mil på löpbandet och jag cyklade cykelvasan på en anständig tid. Jag fixade också att lufsa mej runt en mil utomhus i skogen. Jag sprang Tjurruset och jag deltog i multisporttävlingar, Hofors Adventure Race och aimchallenge och mådde allt bättre. Det va mitt 2012. Vårt samarbete fortsatte och jag satte upp nya mål för 2013. Vätternrundan, Lidingöloppet som jag dock fick hoppa över pga av mitt knä som under 2013 tyvärr blivit sämre( artrosen är lite lynnig), Cykelvasan under 5 timmar, Hofors Adventure Race, Tjurruset och aimchallenge. Tyvärr så får jag nog hoppa över Tjurruset också. Jobbar då och jag har lovat mej själv att vara lite snällare mot mitt knä.
Ja där är jag nu. Mår förbannat bra trots att jag har ca 6 kg kvar i min viktnedgång innan jag är nöjd. Jag lever ett aktivt liv, har en underbar familj, ett jobb jag trivs superbra med, fantastiska vänner och nya utmaningar att se fram emot. Livet é gött!! :)