Fadderbarn i Filippinerna....
Igår fick vi ett brev från PLAN. Nu mer än någonsin känner jag att jag vill åka som volontär och hjälpa till. Vi har ett Fadderbarn i Filippinerna. " Vi har just nu ingen information om ert fadderbarn" Jag vill verkligen åka. Hålla ett barn. Trösta och värma. Ge av min kärlek och mina tillgångar. De mänskliga tillgångarna och gärna av de materiella om det är möjligt. Kläder,skor, mat, medicin och annat som det finns behov av. Har förstått att hjälporganisationerna har svårt att ta emot frivilliga just nu. Detta av organisatoriska orsaker. Men en dag kanske det finns möjlighet för mej att åka. För behovet finns och kommer att finnas en lång, lång tid framöver. Fram till den den dagen ger jag av det jag kan just nu. Pengar till PLAN. Pengar till hjälporganisationer. Pengar som kan göra tillvaron något lite drägligare för de drabbade. Man får en distans och blir eftertänksam. Tack PLAN för brevet. Det fick mej att stanna upp igen. Bromsa och reflektera.