Student, tårar och känslor....
Nu är studenten förbi. Många tårar, massor av tankar, massor av stöttning och peppning och massor av glädje. Det är en känslosam tid. Glädjen över att sluta skolan blandas med sorgen över ett avslut, avsked och "aldrig mer kommer jag"-känslan. Vad väntar runt knuten? Vad har "vuxenlivet" att erbjuda. Vill med ändå vill man inte. Klasskompisarna som blivit som en familj. Man vet hur dagarna ser ut. Man vet vad man har att göra och vart man ska. Tryggheten i att göra det man känner till och vara där man känner sej trygg. Plötsligt är den borta. Nu ska man in i en ny tid, i en okänd framtid med allt vad det innebär. Ja inte är det konstigt att det infinner sej en tomhet dagen efter studenten. Inte alls. Då får vi finnas där och peppa och stötta. Vi vet ju att det kommer nya roliga saker, nya utmaningar, ett liv efter studenten som har så mycket att ge. Det har vi med oss i vår livserfarenhet, i vår vuxenhet och det är vår skyldighet att förmedla den känslan till våra ungdommar som är så säkra på att det aldrig kommer att bli bättre än gymnasietiden. Det blir det, jag lovar:) Är så stolt över våra barn. Världens bästa såklart. Fannys otroliga målmedvetenhet belönades med 2 st stipendier. "För mycket goda studieresultat" och "bästa turismelev" Ja, jag spricker nästan. Fick en hel massa skön tid med Victor dom här dagarna. Härliga samtal kring livet, kloka förnuftiga reflektioner från en superhärlig ung man. Kärlek i massor till er båda. Puss
