Längesen vi hördes....
Provar blogga igen. Har gjort ett val att lägga ner skrivandet ett tag för att rensa i "vad är viktigt och vad är mindre viktigt"-mappen. Känner att det här med att skriva är viktigt för mej. Som en tryck & pys-knapp som öppnas när det blir fullt. Ut med orden, upplevelserna, reflektionerna och skräp. Det har hänt en hel del sen sista. Här följer det i punktform.
Varit till Victor och Marion i Stockholm. Intensivt men fantastiskt roligt dygn. Tänk vad man kan fylla på med bra saker på kort tid. Träffade skidvän(mest Magnus skidvän) för sen lunch(bubbel), åt fantastisk mat på 19 glas, Victors place. Träffade helt oväntat gamla vänner från förr och fick en härlig kväll tillsammans. Rekomenderar varmt stället i Gamla stan. Snowshow i Kungsan, en liten smak av vinter. Umgås med ungdomarna, långfrukost, promenad till stan, lunch och lite shopping. Dom bor verkligen fint där på Kungsholmen med helt bisarr hyra, i min värld.
Jobbat. Hantverkarfrukost som infaller varannan fredag till att börja med. Uppskattat och imorgon är det dags igen. Planerar för fullt vår inspirationskväll näsat vecka. Onsdag 5/11 18-21. Välkommen du med:)
Börjat få lite ordning på träningen igen. Simning, styrketräning. Simfenan och jag tillbaka i gammal god måndagsvana. Gym & Bastu. Kettlebell. Det får räcka så länge. Ja förstås mina dagliga hundpromenader.
Varit till Fanny i Sundsvall. Äntligen fått in det där snygga trägolvet. Bort med IKEAs skitlaminat och in med ett skönt, snyggt och helt golv. Skön känsla:)
Passade på att unna mej kakor som energikick. Testade och jag fick in en hel havre/chokladkaka i munnen utan att dela. Bra jobbat Hellan;)
Åt god mat. Blev dock förpassat till entren när jag hämtade maten. För fel klädd skulle jag tro;)
Har fått svar på mitt Sköldkörtelprov och där var det helt ok. Skönt. Kvarstår gör dock problemen. Pendlingen mellan total glädje och småångest, stresshanteringsproblem och känslan av att må skit men det går inte att ta på. Klassiska övergångsbesvär. Har fått Östrogen utskrivet men jag är skeptisk. Min propp i benet för typ 100 år sedan när knät skulle lagas, gör ju att jag inte hör till den grupp som skall ta Östrogen. Ska forska vidare innan jag börjar äta. Alternativt att jag jag inte står ut med mej själv och mina humörsvängningar och anser att risken överväger själva mååendet. Eller att någon annan inte står ut med mej......då ska jag överväga att ta pillren. Har hittat alternativ och jag tror att bara jag får ordning på min stress så kommer det att bli lite bättre. Dock är ju åldern som den är och hormonerna, eller mer avsaknaden av hormoner, som det är och det förändras ju inte. Men återigen balansen, eller som Simfenan säger: Den goda cirkeln:)