Julen är snart här:) Och vi kommer att fira den DÄR, i Åre! Yihaa!!:) Med båda barnen och förhoppningsvis också min mamma och pappa.......Komsi komsi Julen:) 

Jag är ingen vidare bloggare, än. Har så mycket jag vill skriva om men tiden räcker inte till. Jag behöver skriva för att tömma hjärnan men det är så mycket man ska hålla koll på...FB, Twitter, viktiga WF-matcher, Funbeat, andras bloggar och för att inte tala om alla mejl och koder;)

Skrev sist att det varit bra veckor....nu har det varit skitveckor. Heaven and hell liksom. Magnus åkte på streptokock/stafylokock-infektion i foten. Sjuk nästan 2 veckor och inte riktigt bra än. Jag fick ryggskott och maginfektion samtidigt. Butiken ska skötas ändå så jag som va minst sjuk fick styra skutan. ja allt går när det måste gå! Nu är vi på väg tillbaka till livet båda två. Jag gjorde comeback på CF-passet igår. Troligen lite för hård start för idag säger ryggen AAAAAJJJJJ! Men jag ville ju så gärna.........

Älskar hösten! Skön luft, tända brasa, frysa lite och mojsa i soffan. Så har vi ju inomhusträningen, crossfit, kettlebells och gymet. Våra härliga måndagar. Simfenan och jag i högform. Marklyft, tunga vikter och bastu med fruktfrossa. I måndags fick vi sällas av bossen. Fru MK. 

En till bra sak....jag har inte ätit Voltaren på 4 veckor. Det måste vara värmen och solen från Italien som hänger kvar i mina leder:) Det betyder att jag måste besöka Italien oftare, typ var fjärde vecka. 

Längesedan jag skrev. Anledningen till det?  Jag har lovat mej själv att tillbringa mindre tid med paddan/telefonen/datorn. Fick helt enkelt prioritera bort bloggen ett tag. Det är mycket man ska hinna kolla och följa med på. Jag hinner inte, vill inte vara i internets våld liksom.....men det är jag nog och kommer så att förbli. Men lite mindre kanske....

Ska i alla fall sammanfatta tiden sen förra inlägget lite snabbt.

Detta har hänt:

Jobb, jobb, träning, förkylning, urinvägsinfektion, spaweekend, jobb, träning, Sardinien, träning, jobb, svampplockning,  operationstid för tumme, längtar efter barnen......

Ja där har vi livet i stora drag de senaste 4 veckorna.

Det jag nu ser fram emot är att få sätta mej ner med mitt träningsstöd, Maarit, och sätta upp nya mål. Jag ser också fram emot att få operera min tumme. Det blir några tråkiga veckor utan att kunna hålla i hantel eller kb men sen blir det så bra:) . Kanske får jag fart på löpningen lite igen då, medan tummen vilar. Mitt knä mår ganska bra just nu och jag är glad:)

Försöker också få in en resa till Sundvall, till Fanny. Å herregud vad längtar efter Fanny och Victor just nu. Ja det gör jag alltid men just ikväll känns det mycket, den liksom sliter i mej den där längtan. 

Tröstar mej med sockerfri glass. Gott...nja men helt ok. Cocobello är namnet på glassen. 

Har även gjort en stek med kantarellsås..........vuxet;)

I söndags gick HAR av stapeln i Hoforsskogarna. Jag och Fanny skulle vara med i korta damklassen . En förkylning satte dock stopp för den planen. Fanny hade ont i hals och en envis hosta. Vi fick bli en hejarklack ist. Surt men jag har lärt mej att inte deppa ihop över sådana saker. Det finns det som är värre...jag vakande med en grym huvudvärk så det va nog en mening med allt.

Som vi hejade!! 84 lag till start, strålande högsommarvärme, fantastisk publik och en helt, helt underbar dag.

Tävlingen arrangeras av min man, en polare till honom och Hofors OK. Vilket jobb dom gör. Jag är så imponerad. Ni som inte varit här och delatagit, kom igen, nästa år måste ni:)

Resultatlistor, bilder och mer info finns på www.hag2010.se och på Hofors Adventure Groups fb. Kolla in bilderna. Många duktiga fotografer i skogarna:)

Nu har jag åkt på en rejäl förkylning. Hals, bihålor, huvud. Ja hela kittet. Tråkigt för jag och Simfenan har kört igång vår "inomhussäsong" på gymet. Körde hårt och tungt i måndags men nu får kroppen friskna till innan jag kör igen.

Måste hylla mina nya skor, Asics Kayano 19. Vilka grymma skor, som em frälsning till mina artrosknän. Jag är överlycklig:)

Längtar till helgen......SPA-helg i Högbo. Nice:)

Rivstartade morgonen på gymet. 07.00. Tester med bossen. Hmmmm, sommaren och avsaknaden av styrketräning i sommar har satt sina spår. Lite sämre resultat än i Maj då senaste testet gjordes. Bara att kämpa på och ta nya tag:)

I förrgår hände något med vädret. PANIIIK! Sommaren försvann. Nu känns det helt okej med höst. Behövde ett par dar att förlika mej med känslan. Ljus, klar hög luft och närmare till vinter och snö. Inte alls fel. 

Idag åker jag till Sundsvall, till vår Fanny. Helgen skall fyllas med tapetsering, innebandy och kvalitetstid. Ja just det....taktik och upplägg inför nästa helg då Fanny och jag ska göra vår första Multisporttävling tillsammans. Hofors Adventure Race. Gulp! Ingen av oss är nå vidare orienterare, jag är verkligen ingen löpare, Fanny har inte cyklat så mycket MTB och paddlingen...... ja paddlingen.......bara att mala på är vår taktik. En rolig dag i skogen (men man vill ju inte komma sist) Ja vi får göra så gott vi kan. Det kan räcka så:)

Trevlig helg alla, det blir min:)

Men hur bra kan det vara? Vilken underbar helg. Lördagen innehöll så mycket. Jobb, full fart, joggning med Fröken Simfena, god mat på lokal och sällskapsspel. Vi är så bra på att fylla den lediga tiden med bra saker:)

Fröken S hade långpass(hon skall göra en halvmara om 3 veckor). Jag klev på efter 9 km och joggade med i 6,2 km. Vi hade några "gåingar" och en paus så hunden fick bada och hämta andan. Konsekvenserna av löpningen är mindre roliga. Svällt, vätskefyllt knä som direkt skriker ut sin inflammation. Men.....jag kan ändå jogga lite:)

Körde igång med Voltaren på en gång och kände mej bättre på söndagen. MTB-cykling med ett härligt gäng brudar. Vi letade stigar och hittade stigar. MTB när den är som bäst:)

Avslutade helgen med ett CrossFit-pass. Skönt, svettigt, jobbigt och roligt. Följden av detta blev fortsatt Voltarenkur. Men jag kunde vara med på alla övningar i cirkeln:)

Mangan kämpar vidare mot Ö till Ö. Han är så duktig trots lite motgångar med löparknä och förbannade TWAR som ligger och retar honom. Jag är så imponerad av hans satsning. På måndag går starten i tävlingen. Önskade jag kunde vara med och heja på men plikten kallar.

Har även bättrat på solbrännan i helgen. 

Underbara sensommar:)

Tänker berätta min historia, om du orkar läsa. 

Jag börjar ungefär där min mitt liv förändrades rejält, rent idrottsligt. Hade spelat fotboll i ca 1 år. Gick rätt bra och jag älskade det. Jag va 17 år och hade som mitt stora intresse hästar och hade egen häst. Grusträning, passning snett inåt bakåt och där drog jag av mitt korsband. Det visste jag inte då, det konstaterades efter ett år. Översträckning va första diagnosen. Hattade hit och dit i ett år. Tränade en träning, vilade en vecka. Och så höll det på. Till slut fick jag träffa en idrottslärare som konstaterade att båda främre korsbanden va av. Operation, kass rehab och aldrig mer fotboll. Gjorde ett försök med innebandy vid 21 år men det gick inte. Träffade min älskade man, tågluffade, blev med barn, myste, födde första barnet, Victor -93. Myste vidare, la på mej en 15 kg, fick andra barnet, Fanny -95, myste vidare, gick upp en 10 kg till. Gjorde några försök med Viktväktarna att gå ner (vägde då 94 kg) men lyckades inget vidare. Livet rullade på och jag gjorde inga ansträngningar att förändra det på,något vis. Tjock, trött och i allmänt dålig kondition.

Nånstans runt 2008 fick jag problem med mitt opererade knä, svällde, samlade vätska och fick tappa ur det ett par gånger. Diagnosen var Artros! Lätt i det vänstra knät och lite längre gånget förlopp i det opererade. Tog tag i vikten och lyckades jag gå ner en 8 kg med GI-metoden. Vi blev med hund och jag började promenera 5-10 km varje dag. Min fysik blev sakta men säkert bättre för var dag. Jag mådde mycket bättre. Började intressera mej för MTB-cykling. Magnus var helt såld på det och hade kört multisporttävlingar några år. Jag lånade sonens cykel och hängde på ut. Tyckte jag gjort en bragd som cyklade en mil i skogen och kände att jag hittat en aktivitet som passade mej. Jag kunde kombinera hundmotionen med min egen motion. Köpte en MTB och nötte på med den. Jag började gå på gym på allvar och förbättrade min livskvalité rejält. Ja så här rullade det på några år. Närmare bestämt till 2011. Jag en Årekompis och en Hoforskompis bestämde oss för att anmäla ett lag till HÅEC i Åre. En multisporttävling där man kan tävla solo, lag eller duo. Vi valde en sträcka var och fixade det. Årekompisen paddlade (duktig paddlare) Hoforskompisen sprang och jag cyklade. Ja, det gick inte i rasande fart men jag gjorde det. Fick gå lite då och då och va fruktansvärt nervös innan. Men som sagt, jag fixade det.

Ungefär där, efter det började jag och gymkompisen snacka ytterligare utmaningar (hon hade redan utmanat sej själv i diverse lopp som tex Göteborgsvarvet). Jag funderade på allvar på att ta hjälp med kost och träning för att underlätta för mitt knä, gå ner lite till i vikt och förbättra min fysik. Kanske kunna springa 5 km, kanske anmäla mej till ett till cykellopp, förbättra tiden till nästa års HÅEC. Sagt och gjort, trots gymkompisens varningar "hon kommer att tvinga dej simma klockan 6 på morgonen. Hon är hård, mycket hård" ställde jag frågan: Kan du hjälpa mej med träning och kost. Och vet ni , hon sa ja. Vi började vårt samarbete i december 2011. Jag satte upp rimliga mål och följde hennes träning och kostschema. Jag lyckades springa en mil på löpbandet och jag cyklade cykelvasan på en anständig tid. Jag fixade också att lufsa mej runt en mil utomhus i skogen. Jag sprang Tjurruset och jag deltog i multisporttävlingar, Hofors Adventure Race och aimchallenge och mådde allt bättre. Det va mitt 2012. Vårt samarbete fortsatte och jag satte upp nya mål för 2013. Vätternrundan, Lidingöloppet som jag dock fick hoppa över pga av mitt knä som under 2013 tyvärr blivit sämre( artrosen är lite lynnig), Cykelvasan under 5 timmar, Hofors Adventure Race, Tjurruset och aimchallenge. Tyvärr så får jag nog hoppa över Tjurruset också. Jobbar då och jag har lovat mej själv att vara lite snällare mot mitt knä. 

Ja där är jag nu. Mår förbannat bra trots att jag har ca 6 kg kvar i min viktnedgång innan jag är nöjd. Jag lever ett aktivt liv, har en underbar familj, ett jobb jag trivs superbra med, fantastiska vänner och  nya utmaningar att se fram emot. Livet é gött!! :)

Upp 05.45. In med frukost, borsta tänderna och iväg. Vi hade bestämt att vi skulle lämna Hofors 06.30 och prick gled vi iväg. Min support för dagen, mamma och pappa. Regn och regn. 2 kisspauser( vad är det för fel på min blåsa?) senare landar vi i Berga by. Solen bryter sej igenom molnen och som vanligt är det cykel-bil-buss-lastbil-människokaos runt Berga. Byter om, hämtar nummerlapp, får hjälp att sätta fast den av en schysst medcyklist. Går till startfållan och iväg. Första backen går galant, hade gruvat mej för den sen förra året men varför då?? Jag har verkligen förbättrat min backcykling, både utför och uppför. Cyklade hela Oxbergsbacken. Gick inte en enda gång. Heja mej:) Cyklade på i bra fart till  första depån. Kort stopp, sportdryck och bulle. Sen hände nåt! Knät började skrika och kärva och jag som glömt värktabletterna i bilen. Humöret och farten drogs ner och jag hoppades att mamma och pappa skulle stå vid nästa depå. Men nej. I Evertsberg hittade jag på dom, fick Ipren och tog ny fart. Surade över min långsamhet och att jag kanske inte skulle fixa mitt mål för året. 4,45 supernöjd, under 5 timmar nöjd. Iprenen gjorde sitt jobb och jag mitt. Sista 2 milen gick lätt och jag fixade under 5 timmar. 4,54. Hade fixat 4,45 om jag inte måste kissa i tid och otid. 3 kisspauser. Tur att jag har lucka i brallorna så det går ganska snabbt:) Cykelvasan 2013 är gjord. Välkomnar Cykelvasan 2014, 6 kg lättare och 20 min snabbare:) Föresten, förbättrade min tid från förra året med  18 min:)